Recension: Den femte vågen
Titel: Den femte vågenFörfattare: Rick Yancey
Antal sidor: 493
Utgiven år: 2013
Förlag: Rabén och Sjögren (Tack för boken!)
Språk: Svenska
Språk: Svenska
Orginalspråk: Engelska
Orginaltitel: The fifth wave
Serie: Den femte vågen #1
Första meningen: Det blir inget uppvaknande.
Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon. Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.
Äntligen får jag recensera den här boken! Jag fick boken som okorrigerat förhandex i början av sommaren och började läsa den den 14 juli. Efter en eftermiddag och en morgon var boken slut. Varför läste jag den inte tidigare?!?!?!! Helt klart sommarens bästa bok, och ett måste om ni inte redan läst den (vilket inte vore så konstigt eftersom boken kommer ut idag...)!
De senaste åren har väldigt många dystopier och dystopi-liknande böcker kommit ut, och personligen har jag blivit ganska trött på dem. Den här boken sticker dock ut! Det är så otroligt bra och allt så trovärdigt. Jag får känslan av att det som händer i boken med utomjordingarna och moderskeppet verkligen kommer ske på riktigt, någon gång i framtiden... Vi tänker alltid att det är vi (folket på jorden) som kommer hitta liv på andra planeter, aldrig att det är de som hittar oss. Okej, nu slutar vi med ala dystra tankar. Åter till recenserandet.
Karaktärerna... Tja, jag ogillar dem inte. Men det är inte heller något WOW över dem. Som huvudpersonerna i de flesta böcker bryr man sig om dem och vill inte att de ska dö, fast mer än så blir det aldrig. Evan, däremot, gillar jag mycket. För att inte spoila för mycket tänker jag dock inte skriva så mycket om honom. I många recensioner jag läst tycker folk att Cassies kärlek till Evan kommer för plötsligt och oväntat; jag håller inte med! Cassie och Evan är enligt mig det perfekta paret. När jag läste slutat var min enda tanke "Det får inte sluta så här! Säg att det kommer en uppföljare!" Och till er som läst boken, visst måste det göra det?
Att just Cassies hemliga kärlek Ben skulle bli en av huvudpersonerna känns lite klyschigt, men på mig funkar det. Jag faller pladask för dem båda! En grej som är mycket negativt, däremot, är triangeldramat jag anar. Inte igen! Sådana tror jag vi alla är rejält trötta på...
Läs boken! Läs boken! Läs boken! Det är det sista jag har att säga för idag...
Haha, typ exakt så jag tyckte juh! Har också läst många negativa recensioner, så var osäker på om jag alls skulle gilla den ... men gud så glad jag är över att jag faktiskt gillade den! Händer ofta till mig med att jag böejar tvivla på hur bra en bok är om jag läser mpnga negativa recensioner ... synd det där, men även rätt intressant att andra kan tänka så annorlunda mot en själv! (Varför skulle jag INTE vilja läsa din recension?!) ;D