Trots att inte mycket hände ger den mig all the feels
Ikväll var jag och några vänner och såg årets kanske mest eftterlängtade film: Mockingjay part 1. Ända sedan man fick veta att sista boken skulle delas upp på två filmer har jag faktiskt varit lite skeptisk. Mockingjay är den av böckerna det händer minst saker i. Och ändå är det den som ska bli till flest filmer...
Men O så onödiga mina tvivel varit, filmen var bara HUR BRA SOM HELST! Det jag är mest förundrad över, och det som gör mig så fruktasvärt imponerad, är just att inte mycket händer. Med små medel lyckas man skapa precis den otäcka, hemska känslan som finns i Panem. Mitt hjärta bultar hela filmen igenom, trots att det mesta går ut på att huvudpersonerna är kvar i distrikt 13, trots jag redan vet vad som ska hända och trots att jag redan vet hur det hela kommer att sluta. Kanske är jag orättvis när jag skriver det här (det var faktiskt ett tag sen jag såg de andra delarna), men just här och nu skulle jag säga att Mockingjay är trilogins bästa film. Man har fångat precis rätt känsla, och det är inte ofta jag känner så mycket efter film som jag gör just nu.
Kan vi bara tala om Jennifer Lawrence!?!?? En sån fruktansvärt skicklig skådespelerska hon är. Utan hennes tolkning av Katniss är det tveksamt om det kunde blivit som bra som det nu blir.
Jag måste, tyvärr, erkänna att jag inte är ett jättefan av Hungergames-bökerna. Visst är de väldigt bra, men jag känner mig aldrig så där olyckligt överväldigad som man kunde gjort när jag läser dem. Filmerna, däremot, (särskilt denna) är bland de bästa i sin kategori. Kanske har det att göra med att de inte har samma konkurrens som böckerna, kanske är de bara väldigt mycket bättre.. vad vet jag? Det enda jag vet är att ni alla borde gå och se Mockingjay part 1, så snart ni nu bara kan.