Internationella kvinnodagen 2017

För fyra år sedan skrev jag ett inlägg för att uppmärksamma kvinnor i bokvärlden som jag tycker är himla bra. I år hade jag tänkt göra det igen. Internationella kvinnodagen är viktig på så många plan, och vi får faktiskt inte glömma det. Idag kan vi tjejer och kvinnor så upp för varandra, hylla varandra. Jag vill hylla:
 
1. Moana. För att hon är hon kan göra precis vad som helst, oavsett om hon är man eller inte. För att det faktum att hon är flicka aldrig ens behöver komma på tal när hon räddar världen. Hon bara gör det.
 
Bildresultat för moana bild
 
2. Flickorna av Emma Cline. För att, som Cline skriver, "även i slutet hade flickorna varit starkare än Russell". Dessutom en riktigt bra och stark bok.
 
Bildresultat för flickorna emma
 
3. J.K. Rowling. För att, även då man galet nog skrev J.K. istället för Joanne Kathleen för att man trodde Harry Potter skulle sälja sämre om alla visste att en kvinna var författaren, är hon en av de skickligaste författarna som vandrat på denna gjort. Få kan skriva lika klurigt och genomtänkt som hon.
 
Bildresultat för j k rowling
 
4. De utvalda-trilogin av Kristin Cashore. För att kvinnliga huvudpersoner i high fantasy är så extremt ovanligt, men Cashore låter tjejerna få plats. För att världen beskrivs som ojämställd, men det är någonting problematiskt som Katsa, Flamma och Bitterblue vill förändra, och aldrig någonting normalt eller neutralt. För att Cashore har skapat en värld där både män och kvinnor har rätt att vara starka och svaga, arga och glada, snälla och dumma.
 
Bildresultat för de utvalda trilogin
 
5. Emma Watson. För att hon inte bara var världens bästa Hermione, Sam och i framtiden Belle, utan alltid står upp och säger det hon tycker. För att hon är så himla bra och så himla smart.
 
Bildresultat för emma watson

Lov och läsning två

Och nu är officiellt mitt sista sportlov slut. Jag skrev ju tidigare i veckan att jag ville läsa det här lovet, läsa ut både Kråkornas fest och Ingenting och allting, och det har jag gjort. Jag hade inte riktigt förväntat mig att bli klar med båda böcker om jag ska vara ärlig, men det blev jag. Hann till och med också börja på en tredje bok. Vad jag tyckte om böckerna jag har läst ut hade jag tänkt sammanfatta i slutet av mars, så håll ut till dess ifall ni är nyfikna.
 
                      
 
Den tredje boken jag började på var en bok jag köpte när jag var i Uppsala på bio. The English Bookshop där är verkligen en av de mysigaste bokhandlarna jag har varit i och dessutom hade de boken jag ville ha, en bok jag då redan letat efter i princip alla bohandlar i Stockholm dagen innan. Boken var Attachments av Rainbw Rowell. Rowell är en av mina bästa författare och hon skriver så fina, gulliga och genomtänkta böcker som alltid har bra budskap, en mysig plot och rapp, klockren dialog. En dag slog det mig att, istället för att bara vänta på att hon ska ge ut någonting nytt, jag faktiskt borde läsa den enda av hennes böcker jag då ännu inte hade, Attachments alltså. Det är vad jag gör nu. Hittils? Lika mysig och klockren som alltid.
 
Sport det här sportlovet har mest blivit i form av ridning, simning och promenad, och ingen skidåkning alls för en gångs skull. Jag har tittat på de senaste avsnitten av Riverdale på Netflix och köpt Uppstigandets brunn av Brandon Sanderson och Fulheten av Nanna Johansson på bokrean. Jag har också sett säsong 12-14 av Degrassi: The Next Generation, för plöja High School-serie under ett lov kan aldrig bli fel.
 
Bildresultat för degrassi 14

bio är verkligen bra

Nu på lovet har jag varit på bio inte mindre än två gånger. Och filmerna jag såg hade jag tänkt skriva lite om nu.
 
Den första var Disneys nya film, Vaina. Och jag dog över hur himla fint gjord den var. Jag älskade människorna, hur människorna såg ut, miljöerna, hur miljöerna såg ut, och att ta del av en annan mytologi än den jag annars oftast hör om. Jag älskade att kvinnor och män var precis lika viktiga och oviktiga och att Vaina inte behövde kämpa MOT patriarkatet (som tidigare starka prinsessor, till exempel Marida eller Rapunzel), utan att ett partriarkat helt enkelt inte fanns. Det var så himla fint.
 
De delar av filmen jag inte gillade var de som var gjorda mer för barn. För min del hade karakärerna gärna fått fläta korgar på en ö eller åka båt under världens finaste stjärnhimel under hela filmen, och scener där de slogs mot kokosnötter eller tittade på en tokig tupp hade för min del kunnat lämnats utanför. Jag förstår inte hur någon kan teckna vatten precis som vatten är, sand precis som sand är, eller hår - HÅR - precis så som hår beter sig. Så himla bra.
 
9 av 10 poäng till Vaina (utan kokosnöt-/tupp-/tokiga scener hade det varit 10)
 
Bildresultat för vaiana gif
 
En annan dag var jag i Uppsala och såg Dolda tillgångar (på engelska Hidden Figures). Titeln är verkligen dålig och speglar inte hur bra filmen var. För filmen var verkligen så himla himla bra.
 
Det är konstigt hur konstig världen var år 1961, att man som kvinna men brun eller svart hy hade så få chanser i samhället. 1961 är inte ens länge sedan. Men jag uppskattade verkligen att den här filmen lät just de kvinnorna få plats, att deras berättelse för en gångs skull fick synas. De var så himla viktiga för NASA och rymdforskningen men ändå har man, åtminstone inte jag, aldrig hört talas om dem. Filmen handlar främst om tre smarta kvinnor som alla jobbar på NASA, och den är baserad på tre verkliga personer. Googla handlingen om du måste, för det här var verkligen en film att se. Även den här var så himla fint gjord rent estetiskt, med kläder och miljöer. Faktiskt blev jag himla sugen på att lära mig matte efter det här. Jämfört med dessa människor och NASA kan jag verkligen ingenting.
 
10 av 10 poäng till Hidden Figures
 
Bildresultat för hidden figures gif
 
Relaterad bild