Boktipset tre

Alla människor har läst Fangirl, den fina fina fina (sa jag fina?) boken av Rainbow Rowell. Har alla läst Carry On, hennes nya bok? Jag tror inte det. Men jag har det, och den var så bra och så bra och så bra och jag kunde inte sluta läsa fast jag bore pluggat alla tusen plugg jag inte pluggade. Exakt så känner jag för boken. 
 
Rainbow Rowell är en av de författare vars böcker jag gillar allra mest. Hon skriver alltid om karaktärer jag gillar, käraktärer jag känner igen mig i, och karaktärer som blir kära. Rainbow Rowell skriver de där böckerna man bara sugs in i, för att allt är mysigt och fint. Jag älskar dialogerna, jag älskar karaktärerna och jag älskar alla relationer hon lyckas bygga upp. Hon är helt enkelt väldigt duktig.
 
Carry On är inte min favoritbok i gänget, och ändå grep den tag i mig lika starkt som de andra. Historien är för första gången magisk istället för bara vanlig, men ändå är precis samma saker bra. Dialoger, relationer, karaktärer. Jag älskar hur mysig jag känner mig. Jag har läst en del negativa tankar om just Carry On, man jämför den med Fangirl och vill att den ska handla om Cath. Jag tänker att det blir allra bäst, historien blir allra mysigast, om man låter den stå för sig själv. Glöm allt du läst om Simon, Baz, Agatha och Penelope i Fangirl och låt dem få sin egen bok. Låt dem bli kära, tjafsa och lycks, och bli själv kär i hur fin historien är. Boken är riktigt bra skriven och Rainbow Rowell har imponerat på mig ännu en gång.
 
Ett utdrag från handlingen som stämmer väldigt bra, är väldigt bra formulerat: "It has just as much kissing and talking as you'd expect from a Rainbow Rowell story - but far, far more monsters."
 
 
"Simon Snow just wants to relax and savour his last year at the Watford School of Magicks, but no one will let him. His girlfriend broke up with him, his best friend is a pest and his mentor keeps trying to hide him away in the mountains where maybe he'll be safe. Simon can't even enjoy the fact that his room-mate and longtime nemesis is missing, because he can't stop worrying about the evil git. Plus there are ghosts. And vampires. And actual evil things trying to shut Simon down. When you're the most powerful magician the world has ever known, you never get to relax and savour anything. Based on the characters Simon and Baz who featured in Rainbow Rowell's bestselling novel Fangirl, Carry On is a ghost story, a love story, a mystery and a melodrama. It has just as much kissing and talking as you'd expect from a Rainbow Rowell story - but far, far more monsters."

Boktipset två

Boktipset är serien där jag tipsar om böcker som är riktigt bra. Inte Harry Potter, Jellicoe Road eller De Utvalda som exakt alla redan läst, utan böcker jag vill ge mer uppmärksamhet. Dagens bok är Den tomma stolen av J.K. Rowling. En bok som många tyckt varit ganska dålig - men som jag fullkomligt på alla sätt älskade.
 
Rowling är en otroligt skicklig författare vad hon än skriver, så enkelt är det. Den tomma stolen är en bok så långt ifrån Harry Potter du kan komma. Handlingen är rå, tragisk och absolut inte förskönad. Alla karaktärer har både bra och dåliga sidor och absolut ingenting är perfekt. Jag älskar att boken är mörk och att den är hemsk. Jag älskade sättet den berörde mig på. Framför allt älskar jag hur hon vävt ihop alla karakrärernas historier till en. Hur man får se och höra allt ur olika perspektiv och hur olika alla är. Jag gillar att det är en vanlig värld, lika mycket som jag gillar magi och Hogwarts. Allt är otroligt bra författat, genomtänkt och skrivet. Den tomma stolen är en bok fler borde läsa. Inte alls som Harry Potter - men fortfarande jättebra. 
 
 
Den engelska småstaden Pagford glider in i ett chocktillstånd när Barry Fairbrother oväntat dör, knappt fyrtio år gammal. Utåt sett tycks staden med sitt kullerstenstorg och den historiska klosterkyrkan vara en idyll - men under den vackra ytan döljer sig en ort i krig. Rika i strid med de fattiga, tonåringar i kamp med sina föräldrar, hustrur i krig med sina män, lärare i fejd med sina elever. Mörka hemligheter finns sannerligen i staden Pagford. Och när Barry dör efterlämnar han en tom stol i grevskapsrådet, en stol som snart blir anledningen till den värsta strid som det lilla samhället någonsin har varit med om. Vem kommer att vinna det val som kännetecknas av lidelser, falskhet och oväntade upptäckter? Den tomma stolen är en suggestiv och oavbrutet överraskande roman som dessutom innehåller en stor portion svart humor.
 
Precis en bok i min smak - japp så är det.

Boktipset ett

Ibland känner jag att jag vill tipsa om böcker som är riktigt bra. Inte Harry Potter, Jellicoe Road, De utvalda eller andra böcker som alla redan läst - nej böcker som jag vill att ska få mer uppmärksamhet. Föst tänkte jag klupa ihop alla till en lång lista, men fick senare en ny, förhoppningsvis, bättre idé. Varför inte göra en serie av det? På så sätt fylls ibland bloggen ut med kortare inlägg som inte kräver så mycket för att läsas, det går snabbare och lättare för mig att skriva (vilket gör att jag lättare kan skriva mer ofta) - och om jag i framtiden kommer på nya böcker som platsar blir det inga problem! Jag tyckte att min idé var toppen, hoppas iallafall en håller med.
 
Mitt första tips är en magisk bok som jag vet att en del bloggar skrivit mycket om, men jag tror inte att det är en pärla alla har läst. Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Jag själv läste ut boken den 6 september 2014. Orden jag då skrev om den var: "Mystisk magisk mycket bra mycket svår att glömma". Ändå har jag inte nämnt den en enda gång här, förrän nu. Och inte ens jag vet varför. Nattens cirkus är en bok som inte påminner om någonting annat jag läst. Handligen är stilla, klurig och magisk och karaktärerna både utvecklas i läsarens ögon och tollbinds av cirkusen. Egentligen är det hela en historia man inte helt kan förstå, och just det gör allt så fint. Jag imponeras över hur Morgenstern har skrivit sin bok - hur hon ens hittat på cirkusen med alla dess delar. Den här boken trollband mig. Jag glömmer den inte och därför borde den kunna trollbinda så många fler. Omslaget och bokryggen är (till råga på allt) kanske det i särklass finaste jag sett.
 
 
Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plöts­ligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Ingen cirkusdirektör ropar i megafon, inga clowner sprutar vatten på publiken, inget ”kom och se, kom och se, världens starkaste man”. Inne i dessa svart- och vitrandiga tält döljer sig en helt unik upplevelse, en fest för sinnena. Gå vilse i en labyrint av moln, vandra genom en trädgård gjord av is, häpna inför den tatuerade ormmänniskan som stoppar ner sig själv i en liten låda av glas och förundras över illusionisten som utför omöjliga magiska bedrifter. Välkommen till Le Cirque des Rêves.
 
Mitt hjärta krossas lite lite vid tanket på att jag aldrig kommer få upptäcka något av cirkusens prakt på riktigt.