Internationella kvinnodagen 2017

För fyra år sedan skrev jag ett inlägg för att uppmärksamma kvinnor i bokvärlden som jag tycker är himla bra. I år hade jag tänkt göra det igen. Internationella kvinnodagen är viktig på så många plan, och vi får faktiskt inte glömma det. Idag kan vi tjejer och kvinnor så upp för varandra, hylla varandra. Jag vill hylla:
 
1. Moana. För att hon är hon kan göra precis vad som helst, oavsett om hon är man eller inte. För att det faktum att hon är flicka aldrig ens behöver komma på tal när hon räddar världen. Hon bara gör det.
 
Bildresultat för moana bild
 
2. Flickorna av Emma Cline. För att, som Cline skriver, "även i slutet hade flickorna varit starkare än Russell". Dessutom en riktigt bra och stark bok.
 
Bildresultat för flickorna emma
 
3. J.K. Rowling. För att, även då man galet nog skrev J.K. istället för Joanne Kathleen för att man trodde Harry Potter skulle sälja sämre om alla visste att en kvinna var författaren, är hon en av de skickligaste författarna som vandrat på denna gjort. Få kan skriva lika klurigt och genomtänkt som hon.
 
Bildresultat för j k rowling
 
4. De utvalda-trilogin av Kristin Cashore. För att kvinnliga huvudpersoner i high fantasy är så extremt ovanligt, men Cashore låter tjejerna få plats. För att världen beskrivs som ojämställd, men det är någonting problematiskt som Katsa, Flamma och Bitterblue vill förändra, och aldrig någonting normalt eller neutralt. För att Cashore har skapat en värld där både män och kvinnor har rätt att vara starka och svaga, arga och glada, snälla och dumma.
 
Bildresultat för de utvalda trilogin
 
5. Emma Watson. För att hon inte bara var världens bästa Hermione, Sam och i framtiden Belle, utan alltid står upp och säger det hon tycker. För att hon är så himla bra och så himla smart.
 
Bildresultat för emma watson

Flickorna av Emma Cline

Evie är fjorton år när hon ser flickorna för första gången. Det är i parken, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
 
 
Flickorna
 
 
 
Vissa böcker vet jag att jag kommer gilla redan innan jag läser dem. Det här var en av dem. Emma Cline skriver med ett så träffande språk, det råa, taniga och ändå så mäktiga. Hur förvirrad och sviken man kan vara som ung tjej och hur man bara vill ha mer av världen. Hon skildrar ensamhet och maktlöshet tillsammans med den värsta ondskan, men det finns ändå någonting fint i allt. Någonting magiskt som gör att man vill ha mer.
 
Bokens kanske bästa och mest levande karaktär, Sasha, beskrivs så rättfram och så rätt. Hur hon håller fast vid Julian för bekräftelsen, hur Julian tar Sasha för givet. Jag tror att för många kan känna igen sig i det.
 
Flickorna är mäktigare och starkare än Russel själv. Ändå behöver de honom för bekräftelse, fast de klarat sig så bra. Mäns makt är i många fall skrämmande och hemsk, men i den här berättelsen blir det äkta. Det är rättframheten i berättlsen som skapar magin. 60-talets Amerika med unga, förvirrade flickor och mäktiga män.
 
Från sidan 330: "Till och med i slutet hade flickorna varit starkare än Russel"