Recensioner av recex (som nu ÄNTLIGEN ska bli av - bara något försenade)

 
När jag läste första delen i den här serien gillade jag den inte särskilt, men när jag läste tredje (alltså Som om jag vore fantastisk) var den rätt så bra. Alla böcker skrivs ur olika karaktärers perspektiv och det jag gillar mest är hur Nordin ger dem alla en egen berättarröst. Redan när jag börjar läsa i Som om jag vore fantastisk får jag samma känsla som Ella har, och den känslan är inte samma som Hedvig  eller Ante i de tidigare böckernas. När man väl får historien ur någon annans perspektiv lär man sig att förstå varför alla beter sig som de gör. Den man i en bok irriterar sig på kan man tycka synd om i nästa. Jag älskar inte boken, Spring så fort du kan, och känner mig mestadels lite för gammal. Ändå finns någonting där, någonting författaren lyckats riktigt bra med och som ändå gör serien värd att läsa.

 
 
En riktigt, riktigt bra bok! Med en handling med grunden i ryska knarkligor,             spänning, skottlossning och blodiga pengar tillhör den här boken inte den genre jag oftast läser - men O så bra den är ändå. Handlingen täcks av lager för            
lager samtidigt som pusselbitarna byggs på till vår huvudperson, den finska       
tjejen Lumikki. Precis en berättelse när den är som bäst. Serien tillsammans       
blir troligen lysande, ju mer man lär känna huvudpersonen för varje bok.             
 
 
  
Välkommen till LA, baby var inte en bra bok. Tyvärr, men den passade mig inte alls. Mina förväntningar var egentligen aldrig stora, men när boken väl kom gillade jag varken omslag, handling eller karaktärer. Doris kändes gnällig och tråkig, liksom de flesta andra av människorna i boken. Ska man till just LA är det nog en bok att få in rätt känsla med, och kanske duger den mest som en snabbläst strandbok. Kanske lever Doris ett liv alldeles för olikt mitt för att jag ska kunna identifiera mig med henne. Läs boken för att få en egen uppfattning, men jag gillade den INTE. 
 
 
 
Och så en liten hälsning från mig: Jag har ÄNTLIGEN blivit sugen på att blogga igen! Det känns kul och jag har massor av idéer som förhoppningsvis snart ska bli av. Problemet är att jag i mina många svackor tappat nästan alla läsare, och utan att veta om någon läser känns det inte så kul att skriva... Läser du detta och gillar det jag gör kan du gärna lämna en kommentar, bara så jag får veta vem du är och att du läser! Vill ni läsa mina inlägg är trots allt stödet från er min största anledning att försöka komma tillbaka.