Två och två

i min bokhylla.
 
Två kusliga böcker
 
   
 
Två mysiga böcker
 
   
 
Två tragiska böcker
 
   
 
Två tegelstenar
 
   Den hemliga historien (pocket)
 
Två sorgliga böcker
 
   
 
Två dåliga böcker
 
   
 
Två svenska böcker
 
   
 
Två seriealbum
 
   
 
Två episka böcker
 
   
 
Två riktigt bra filmer
 
   

Bokåret 2015

Vad ska man säga? Ännu ett år som gått och 52 lästa böcker. 2015 började som ett år då jag läste dundermycket och dunderbra. Fortsatte med en bra bokmässa då jag köpte väldigt mycket och väldigt bra. November och december bjöd på mindre läsning - men O så peppad jag känner mig inför 2016 års bokår i vilket fall. 2015 var året då jag insåg att jag tar mig igenom vad som helst på engelska (inte bara lättlästa böcker om människor som blir kära). Det var ett år då jag började älska mörkare böcker och inte bara allt det där jättebra som jag älskat länge. Årets sista inlägg blir en resumé. En listliknande text över årets - 2015 - största, bästa och mest himlastormande läsupplevelser:
 
I januari avslutade jag äntligen Beautiful Creatures-serien. Efter två halvbra mittendelar älskade jag slutet och hur allt äntligen kom tillbaka och föll på plats. Beautiful Redemption och ett bra avsked av Ethan och hans, på många sätt, sorgliga värld.
 
I februari lärde jag känna den bok som nog imponerade och påverkade mig mest under hela året. Titeln var Den hemliga historien, och den var mörk, klurig och innehöll allt jag gillar. Kändes som ett steg till en mer "vuxen" (som att jag skulle vara vuxen) värld av böcker som verkligen är riktigt bra, men på något vis också tyngre. 
 
   
 
I mars läste jag Coraline (som skrämde vettet ur mig). Trots att jag inte blir klok på om Gaiman skriver för barn eller vuxna är hans böcker någonting speciellt som får hela mig att rysa. I vårsolen i kyla slukade jag därefter Livets outgrundliga mysterier som var riktigt riktigt bra och exakt så fin som det kan bli.
 
   
 
April bjöd på många böcker där ingen riktigt stod ut förrän i maj. Jag läste Hon går genom tavlan, ut ur bilden och boken påverkade mig enormt. Jag grät för första gången inte bara för karaktärerna och insåg hur mycket mer än det jag tidigare sett som faktiskt finns i böcker. Maj gav mig också kloka tankar i mer munter text genom E. Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
 
  
 
Sommaren kom och startades igång ordenligt med mer lite tyngre läsning. Den jättebra boken Kampen om järntronen i sommarsol på skolavslutningsdag var en av flera. (För trogna läsare var det ungefär nu jag kunde bästämma mig om Sarah Dessen: Inte så bra, men lättläst). 
 
I juli började jag den bästa fantasyserie jag läst sedan för många år sedan när jag läste De Utvalda. Önskemånglarens dotter av Laini Taylor var böckerna, som också hunnit avslutas i år. Allt så himla skickligt skapat, berättat, uttänkt och ihoppusslat på slutet och jag lyckades till och med träffa Taylor själv på mässan. Läste och imponerades också äntligen över Dödssynden (nu kommer jag för en gångs skull veta vad som snackas om i all High School-litteratur och alla High School-filmer). Under augusti tragglade jag mig endast igenom mastodontklassikern (i alla fall i mina ögon) Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne.
 
   
 
September innehöll också den många bra bokupplevelser. För att ta det lite snabbt läste jag Som stjärnor i natten som var fin fin fin, The last Kings of Sark som var lättläst men tänkvärd och - den superhimlastormande Magikerna av Lev Grossman. Påminde om Den hemliga historien och var precis i den genre jag började uppskatta just under det gångna året. Riktigt riktigt rå och fantastisk.
 
    
 
Den bästa boken jag läste under resterande höst var Michaelis Nashville eller vargleken. Jag gillade det hemska där allt gulligull tas bort, och boken var precis så fin och bra som jag ville. Lite sämre än Sagoberättaren, men samtidigt kanske ännu mer berörande. Efter det tappade jag mitt flyt och läste, men inte så mycket och inte så himlastormande. Bokåret var därmed slut. 
 
 
Under 2016 vill jag lästa 60 böcker som i gamla tider. Jag vill slösurfa mindre och läsa mer. Jag vill läsa böcker av kvalité som berör och inte bara mesiga Dessen-böcker för att det är enklast. Jag vill börja skriva. Och jag vill verkligen försöka satsa på bloggen igen. Skriva kanske två inlägg i veckan och delge mina tankar till de som läser. Jag hoppas VERKLIGEN att det nya året är ett bra år. Jag hoppas att det är bra för mig, och jag hoppas att det är bra för dig.

Kusligaste boken i mitt liv

Coraline av Neil Gaiman 8/3 2015
Läste ut Coraline igår. Och ÅH så kusligt härligt läskig den var. Helt på allvar och utan överdrift kan Coraline vara den läskigaste boken jag har läst. Det är en barnbok, men så finurligt skckligt skriven. Fast språket är barnsligt med humor, och Coraline är ett typiskt nyfiket fint barn, går kalla kårar längs min rygg. Det läskiga finns duktigt maskerat bakom det roliga, bakom humorn i det fina språket. (Att dockor är bland det läskigaste jag vet kan vara en bidragande faktor till hela den kusliga härligheten, kusligheten.)
 
Kunde inte sluta läsa förrän allt på sista sidan var slut igår kväll. Var tvungen att försäkra mig om att både "the other mother" och hennes ofantligt obehagliga hand var besegrade för att kunna somna utan mardrömmar. Tänkte först inte ge Coraline av Neil Gaiman någon stjärna i min läsdagbok, men kom på att det förtjänar den. Stjärnor går till böcker som får mig att känna - och var det något Coraline gjorde var det att få mig att känna. Jag var livrädd - och kan uppenbarligen inte sluta tänka på boken. Alla recensenterna på första sidan fick till det väldigt bra, här är mina bästa:
 
"Neil Gaiman's weird and hunting Coraline... a masterly treatment of a common
childhood - and adulthood - nightmare"
The Times
 
"I was looking forward to Coraline, and I wasn't disappointed. In fact, I was enthralled. This is a marvellously strange and scary book" 
Philip Pullman
 
"/.../ This is a /.../ fairytale."
The lady