Novellrecension: Kindred Spirits

Titel: Kindred Spirits
Författare: Rainbow Rowell
Utgiven: 2016
 
Jag vet inte om jag har skrivit så mycket om det förut, men Rainbow Rowell är en av mina absoluta favoritförfattare. Efter att ha läst alla romaner hon har skrivit, plus My True Love Gave To Me där hon har bidragit med en novell, var jag desperat efter att få tag på Kindred Spirits - en novell hon skrev förra året. Just då var den slut på både bokus och adlibris, men sedan kom den tillbaka på lager och jag beställde hem den direkt. Och lika snabbt hade jag läst ut den.
 
Det jag alltid gillar med Rainbow Rowells texter är att det är så lätt att relatera till hennes karaktärer och de historier hon berättar. Det är sällan jättestora eller jätteorginella problem som skildras, utan snarare sådant som är väldigt många människors vardag. Så många av hennes karaktärer skulle i många situationer kunna vara jag, och jag älskar det, att faktiskt ha personer i böcker som jag inte bara älskar utan också kan se mig själv i. Kindred Spirits är skriven precis som alla hennes böcker, med samma relaistiska karaktärer, smarta dialog och söta plot, bara att det är en novell och därför en kortare berättelse. En alldeles perfekt novell från en helt perfekt författare.
 
Eftersom det är en novell och ingen roman följer man inte karaktärerna så himla länge. Det man följer med på är en start på en möjlig relation mellan några människor. De träffas i en kö till en star wars-film och börjar lära känna varandra, men vad som händer efter novellens slut är ganska öppet. Visst finns det potential, men ingenting är säkert efter så kort tid. Detta betyder inte att novellen är tråkig och händelselös, utan bidrar bara till att novellen känns verklig och hämtad från vardagen. Huvudpersonerna är nördar precis som du eller jag, för det skulle faktiskt kunna vara du eller jag som novellen handlar om. Rowell får alltid vardagen att bli spännande, magisk och jättebra, och det är det som gör henne så himla skicklig.
 
Älskar du som jag Rainbow Rowell och har du som jag redan läst alla hennes böcker, då är det dags att du köper den här novellen. Den endas svaghet är att den är kort och därför skulle jag inte säga att den påverkade mig lika mycket som hennes romaner har gjort. Som novell betraktad var den mycket mycket bra, för det är trots allt en novell man kan vänta sig när man börjar läsa.

Flickorna av Emma Cline

Evie är fjorton år när hon ser flickorna för första gången. Det är i parken, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
 
 
Flickorna
 
 
 
Vissa böcker vet jag att jag kommer gilla redan innan jag läser dem. Det här var en av dem. Emma Cline skriver med ett så träffande språk, det råa, taniga och ändå så mäktiga. Hur förvirrad och sviken man kan vara som ung tjej och hur man bara vill ha mer av världen. Hon skildrar ensamhet och maktlöshet tillsammans med den värsta ondskan, men det finns ändå någonting fint i allt. Någonting magiskt som gör att man vill ha mer.
 
Bokens kanske bästa och mest levande karaktär, Sasha, beskrivs så rättfram och så rätt. Hur hon håller fast vid Julian för bekräftelsen, hur Julian tar Sasha för givet. Jag tror att för många kan känna igen sig i det.
 
Flickorna är mäktigare och starkare än Russel själv. Ändå behöver de honom för bekräftelse, fast de klarat sig så bra. Mäns makt är i många fall skrämmande och hemsk, men i den här berättelsen blir det äkta. Det är rättframheten i berättlsen som skapar magin. 60-talets Amerika med unga, förvirrade flickor och mäktiga män.
 
Från sidan 330: "Till och med i slutet hade flickorna varit starkare än Russel"

Summer Days and Summer Nights

En tråkig dag på sommarjobbet, tre dagar tidigare än idag, började jag googla böcker, för att ha någonting att fördriva tiden med. Eftersom Summer Days and Summer Nights var boken jag läste då, och läste ut igår, var det den titel jag allra först skrev in i sökmotorn. Jag hittade den HÄR recensionen och gillade konceptet så pass mycket att jag blev sugen på att skriva en egen recension. Först kommer ett omdöme av hela antologin, och sedan vad jag tyckte om varje novell, vart och en för sig. Kanske är det mest roligt att läsa om man själv har läst boken. Kanke inte alls.
 
 
Summer Days and Summer Nights var precis vad jag behövde. Min sommar har inte varit jättehändelserik eller spännande i år, och den här boken var perfekt för det. Att bara få läsa om andras somrar, dessutom tolv historier om kärlek, var bland det mysigaste jag kunde tänka mig. Jag gillade verkligen konceptet med en hel novellsamling kärlekshistorier, om sommardagar och om sommarkvällar, och även om det kanske inte är jätteberörande eller djupt, var den här boken någonting alldeles extra. Helt fantastiskt mysig och fin. 
 
Head, Scales, Tongue, Tale av Leigh Bardugo 5 STJÄRNOR (AV 10)
Den här historien gillade jag jättemycket. Den var perfekt att inleda samlingen med, med liten stad, vanlig tjej, sommar och mystisk pojke. Det jag gillade mest var hur man följde dem under flera somrar, och hur samma sommarkänsla ändå alltid fanns, trots att den saknades under vintern. Kanske skriver jag luddigt nu, men det gav berättelsen djup trots att den var kort, och man bara väntade på att någonting skulle hända. Att de skulle bli kära var ganska självklart, men tanke på bokens tema.
 
The End of Love av Nina LaCour 3 STJÄRNOR
Den här berättelsen var inte lika bra, och ingen som sticker ut nu när jag läst alla. Av någon anledning känns det inte som att personerna var så berörande eller viktiga, trots att det handlade om sommar och kärlek. Jag vet inte varför, men jag tror att, just eftersom jag inte bryr mig så mycket om karaktärerna, handlingen tappade på det. Älskar namnet Flora ändå.
 
Last Stand at the Cinegore av Libba Bray 3 STJÄRNOR
Det jag gillade med den här berättelsen var, tvärt om, just karaktärerna. Jag gillade spänningen mellan dem, och hur den bästa kompisen också hade en del. Att man fick veta att huvudpersonen gillade honom trots hans brister. Skräck och spänning var en stor del av själva handlingen, och det är väl ingenting jag älskar. Just i det här fallet var det mest kärlek och sommar jag ville läsa om, så novellen förlorade lite mysighet. Ändå gillar jag spänning, skräck och demoner, då det gjorde inehållet i hela boken mer varierande, och skillnaden mellan de olika berättelserna större.
 
Sick Pleasures av Francesca Lia Block 5 STJÄRNOR
Den här gillade jag megamycket. Jag älskade hur trovärdig novellen kändes, på något vis, och hur namnen bara bestod av bokstäver. Jag älskade den oväntade vändningen historien tog, och hur den lämnade en med ett kanske på slutet. Hur hade det slutat om hon hade gjort annorlunda val? Ingen vet.
 
In Ninety Minutes, Turn North av Stephanie Perkins 4 STJÄRNOR
Med tanke på hur somrigt och romantiskt jag vet att Perkins kan skriva blev jag lite besviken, för mina förväntningar på den här novellen var stora. Det bästa var att den handlade om en avslutad romans, och hur känslorna fortfarande fanns där. Det sämsta var att det hela inte stod ut jättemycket, och på något vis inte kändes så unikt eller genuint. Jag vet inte, det hela var mysigt, men det hade kunnat vara finare.
 
Souvenirs av Tim Federle 5 STJÄRNOR
Jag älskade den här vinkeln! Kärlek är inte alltid perfekt, men bara för att en kille inte är perfekt betyder det inte att man inte är kär i honom. Novellen börjar inte i starten, utan snarare i slutet, av ett förhållandet, och den berättelsen är någonting jag aldrig läst förut. Pizzan satte pricken över i:t. Keith är verkligen inte en drömprins, och jag älskar att han inte är det. ÄlSkAr.
 
Inertia av Veronica Roth 3 STJÄRNOR
Intertia var en novell som inte satte särskilt sjupa spår i mig. Kärleken kändes inte jättefin, karaktärerna ganska ordinära och, nja jag vet inte. Kanske är det här den novellen jag idag minns minst av, och det säger väl något?
 
Love is the Last Resort av Jon Skovron 5 STJÄRNOR
Detta var min favorit. Intrigen och språket var roligt, och det klassiska med tre par som drömmer om varandra satte extra mycket brahet över det. Jag älskade att det bara handlade om simpel, korkad kärlek, och hur patetisk den kan få en att känna sig. Inga tragiska bakgrundberättelser, utan bara ren kärlek i en klassisk miljö, berättad genom ett så himla finurligt språk.
 
Good Luck and Farewell av Brandy Colbert 3 STJÄRNOR
Jag gillade romansen och det som fanns mellan dem, men historien berörede inte så mycket. Däremot var jag väldigt förtjust i idén med syskonkärlek utan biologiska band, och att kärleken är det som räknas. Att någon ställer upp.
 
Brand New Attraction av Cassandra Clare 4 STJÄRNOR
Någonting i den här får mig att tänka på Nattens cirkus, troligtvis det kusliga i karnevarlen och den verkliga, men ändå magiska, idén. Jag gillar Nattens cirkus mycket, och därför gillade jag också detta koncept. Kärleken då? Inte lika mycket, men känslan gjorde att det var väldigt bra ändå.
 
A Thousand Ways This Could All Go Wrong av Jennifer E. Smith 4 STJÄRNOR
En gullig novell om klassisk sommarkärlek, kan det bli bättre? Bra skrivet, bra personer, fin kärlek och ett lika fint budskap.
 
The Map of Tiny Perfect Things av Lev Grossman
Jag blir alltid imponerad av Grossmans författarskap och gillar hans sätt att skriva på så mycket. Hur berättelserna är uppbyggda och allt som har med det att göra. Jag älskade att ingenting var perfekt mer än de små sakerna man oftast missar och jag gillade verkligen att novellens huvudperson egentligen inte var huvudpersonen i berättelsen. Egentligen bara någon som fanns där för att en annan skulle kunna gå vidare. Så himla himla bra. Den här var nog näst bäst i boken.