I mitt utkast hittade jag Twilight
För lite mindre än ett år sedan slutade jag blogga regelbundet och hade en väldans lång paus med noll publicerade inlägg. En dag var det inte längre kul, och utan förvarning och med flera opublicerade inlägg i arkivet tog jag mig en välförtjänt paus. Bland utkasten fanns dock en del texter jag lagt ner ganska mycket tid på, men inte blivit klar med - och därför tänker jag publicera en del särskilt utvalda inlägg nu, ett år senare, istället. Obeservera att de inte är klara och att jag (åtminstone enligt mig) skrev mycket sämre då än nu. Först ut är Mina Tankar Om Twilightserien, skrivet 3013-11-14. Läs och njut!
När första Twilight-boken släpptes var jag åtta år gammal, och enligt mig då för liten för att läsa böckerna. Sex år senare började jag på första boken, Om jag kunde drömma, och förra veckan aslutade jag serien med dunder, brak och Så länge vi båda andas. Tusentals människor har redan läst, hatat och uppskattat denna väldigt kända bokserie. Detta inlägg tillägnas nu mina tankar och idéer om böckerna, filmerna och serien.
Jag var för sen med att läsa Twilight, så enkelt är det. Efter att filmerna kom är redan serien så känd att i princip alla har åsikter om den. Att vissa tycker usel och andra fantastisk spelar ingen roll. Böckerna har redan fått så mycket tankar att jag inte riktigt kan bilda min egen uppfattning. Särskilt i bokvärlden är jag övertygad om att jag var den sista, den sista med att läsa Twilight alltså. Egentligen har jag därför ingen aning om om det jag nu tänker skriva är mina egna, ärliga tankar. Jag kan egentligen lika gärna ha påverkats av någon annan människas hjärna. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att ge serien en rättvis recension.
För det första, grundhistorien är mesig! Kan ni inte se det? Halvtrist, klumpig, duktig flicka blir kär i mystisk, ursnygg, perfekt pojke. Pojke är vampyr. Säger sig inte vara bra för flicka. Flicka älskar pojke. Flicka behöver hjälp. Pojke räddar flicka, många gånger om... Och så ett triangeldrama på det. Usch! Ändå måste jag ursäkta boken med att Twilight kanske var triangeldramornas urmoder. Det är först på senare tid man hittar dem i var och varannan ungdomsbok, vad jag vet. Karaktärerna i sig är de egentligen inget fel på, om man bortser från de stereotypiska och klyschiga huvudpersonerna, och det finns en del som jag gillar skarpt. Seth, Charlie, Jasper eller Jake till exempel. Vampyrer är det väl inte heller något fel på och fantasy-aktigheter är alltid skoj, men det jag stör mig lite på är att vampyrerna här ska vara så fasansfullt perfekta.
Som jag säkert redan har skrivit finns något som är ännu kändare än Twilight-böckerna, och det är filmerna. Även jag såg ettan, tvåan och trean långt innan jag började läsa dem och då gillade jag dem nog ganska mycket, ärligt talat minns jag inte riktigt. När jag nu för ett tag sen skulle avsluta med Breaking dawn, part ett och två blev jag riktigt besviken. Ettan var bara löjlig och onödigt. Egentligen händer inte ett dugg, så varför behövs ens två filmer? Tvåan kunde varit bra, om de inte hade satt igång värsta rafflande fighten som sen visade sig inte ens vara en fight! Hur tänkte man där? Nej filmerna är jag inget stort fan av. De funkar att fördriva tid med, men är så mycket sämre än vad de kunde varit. Min favorit är tvåan, New Moon. I´m a true Team Jacob!
Här hade jag tänkt fortsätta med en recension av Så länge vi båda andas, men (som ni vet) hann planerna ändras. Vad tyckte ni, har jag blivit bättre? Är det värt att jag publicerar såna här gamlisar? Kommentera gärna så blir jag glad.
