SKAM & Degrassi: Next class
Det här är alltså två TV-serier för ungdomar, om jag ska börja med någon slags bakgrund. Degrassi är en kanadensisk serie som pågått sedan någon gång på 80-talet, men de senaste säsongerna har gått med undertiteln Next class. Man följer ett gäng ungdomar och deras problem på Degrassi High, och säsong fyra släpptes på Netflix förra veckan. SKAM tror jag inte att någon kan ha missat, men det är alltså en norsk serie om ungdomar på Hartvig Nissens gymnasieskola. Serien är skriven av geniet Julie Andem, och säsong fyra (för övrigt SKAM:s sista säsong) avslutades för några veckor sedan.
Som ni kanske förstår verkar mycket med de här två TV-serierna på pappret väldigt lika. Båda följer olika unga huvudpersoner i samma ålder. Båda serierna tar upp ämnen som homosexualitet, identitet, rasism, religion, nätmobbing och kärlek, och båda serierna har sin grund på en skola. Ändå finns en stor skillnad, och det är det jag vill diskutera med er. Medan SKAM är bland det mest fantastiska jag har sett blir Degrassi aldrig mer än ganska bra, på gränsen till medioker. Någonting får SKAM att lyfta så otroligt, medan just det är vad Degrassi saknar.
Det som tydligast gör att det blir så är att SKAM hela tiden, i varje avsnitt, känns så verkligt och äkta. Man känner karaktärernas känslor och tror att man känner dem. Deras reaktioner är aldrig för överdrivna eller undergivna, och även om vissa saker kanske bara händer för att skapa drama köper jag det alltid. Jag behöver aldrig tvivla på Andem och SKAM. Allt känns genomarbetetat, allt från kläder till miljöer och dialog. Allt är inte perfekt, men det bidrar bara till känslan av verklighet. Alla människor tänker inte likadant och ingen är felfri eller helt oproblematisk.
Degrassi däremot känns alrig lika äkta. När ett avsnitt handlar om rasism (till exempel) kan jag inte känna igen mig och känner inte exakt vad personerna i serien känner. När någon kommer ut, mår dåligt eller blir drogberoende känns det alltid orealistiskt och överdramatiskt, och seriens karaktärer känns aldrig som mer än just seriekaraktärer. Det är stundtals svårt att ta dem på allvar, oavsett hur svåra ämnen de tar upp. Jag har svårt att känna igen deras skola i hur mitt liv ser ut. Ingen har finnar och hela skolan är på något sätt för plastig och färgglad.
Detta skulle kunna bero på att Degrassi utspelar sig i Kanada medan SKAM i Norge, mitt grannland, och att det är därför som ungdomarna på Hartvig Nissens skola känns mer verkliga. Jag betvivlar egentligen att det skulle vara därför, utan tror nog att man som kanadensare också kan se Degrassi som lite väl stereotyp. Men jag vet förstås inte. Jag har ju aldrig varit i Kanada.
SKAM är en av de bästa TV-serier jag har sett, och säsong fyra var för mig helt klart den bästa säsongen. Med Degrassi är det tvärt om, jag gillar det mindre och mindre och tycker att den senaste säsongen var bland de sämsta. Ändå kan jag inte låta bli och titta och såg tio avsnitt på en enda dag. Helt värdelös är den alltså inte.
Den når bara aldrig upp till att vara lika genialisk som SKAM.
