bokhyllan.blo.gg

Utgiven år: 2013

Förlag: Bonnier Carlsen
Språk: Svenska

Orginalspråk: Engelska

Serie: The mortal instruments #1

Första meningen: "Lägg av", sa dörrvakten och lade armarna i kors över det muskulösa bröstet.

 

Det är en vanlig söndagskväll och sommarlov. Clary Fray har fått med sig sin bästa vän Simon till klubben hon gillar, Pandemonium. Men det blir allt annat än en vanlig kväll, det blir början på Clarys nya liv. Clary blir vittne till hur tre ungdomar med konstiga tatueringar och vapen (tjejen har en piska!) dödar en kille inne på klubben. Om det nu är en "kille". Han ser väldigt konstig ut på slutet och hans kropp försvinner utan minsta blodspår. Och det är uppenbart att det bara är Clary som kan se mördarna. Det blir om möjligt ännu konstigare nästa dag då en av mördarna, Jace, dyker upp på samma fik som Clary och Simon. Och samma kväll försvinner Clarys mamma spårlöst ... Text från adlibris

 

Nu (eller ja, för en vecka sedan) har jag äntligen läst ut boken alla pratar så mycket om! Jag var en av femton lyckligt lottade som fick ett manus att förhandläsa av den svenska översättningen på City of Bones. Gillar jag då boken lika mycket som alla ni andra? Svar: JA!

 

Clary Fray. Vilken karaktär! Jag gillar henne verkligen, och hon gör mig riktigt avundsjuk... I de flesta böckerna är huvudpersonerna 17-18 år gamla och har allt man kan önska sig. Kompisgäng, kärlek, utseendet, attityden, spänning... Då är det skönt att kunna tänka "Jaja, när jag är i deras ålder kommer jag också vara så cool". Clary, däremot, är femton. Lika gammal som jag! Och ändå är hennes liv SÅ HÄÄÄÄR mycker mer magiskt än mitt. Orättvist, om ni frågar mig. Det finns trots allt en karaktär som jag om möjligt gillar ännu mer än Clary. Jace. Hans sarkasm, självsäkerhet och humor blandat med den lite osäkra och snälla killen som finns under allt det är den perfekta blandningen. (JÄTTESTOR SPOILERVARNING!! OBS ATT DEN SLUTAR EN BIT NER I NÄSTA STYCKE) Varför skulle de vara syskon!?! De var ju så perfekta tillsammans... 

 

Ni vet känslan när man har en tanke på hur en bok slutar och den slutar just så som man tänkte? Det hände för mig i Stad av skuggor. Redan från början hade jag känslan av att Valentine var Clarys pappa, och ganska tidigt i boken fick jag även känslan av att Clary och Jace kunde vara syskon. Hade inte allt det romantiska kommit ivägen skulle jag garanterat litat på mitt första omdöme. När man sedan fick veta att Clary hade haft en bror vad jag säker på min sak: Jace var Jonathan! (SLUT PÅ SPOILERVARNING)

Det enda negativa med boken var manus-formatet jag hade den i. Att hålla ordning på en massa lösa papper var mycket mer ansträngande en att bara ta upp en bok, och det gjorde att jag drog mig lite för att läsa. Dessutom blir manuset lite halvt fult om man råkar ha en hund som springer över det. Jag längtar redan efter nästa del, Stad av aska, som kommer i höst. Känner jag mig själv rätt kommer jag trots allt inte orka läsa den på engelska... Filmen som kommer snart är såklart någonting annat jag längtar efter: