Recension: Sagoberättaren
Titel: SagoberättarenFörfattare: Antonia Michaelis
Antal sidor: 395
Utgiven år: 2013
Förlag: Opal
Språk: Svenska
Språk: Svenska
Orginalspråk: Tyska
Orginaltitel: Der Märchenerzähler
Serie: -
Första meningen: Blod.
Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna ...
Jag vet ärligt talat inte hur ska ska kunna få ihop en recension av den här boken. Samtidigt som det är en av de bästa böcker jag läst får den mig att känna mig så otroligt olycklig. Allt är bara så bra. Så perfekt på ett olyckligt och fint sätt. Varje gång man tror man börjar förstå något tar historien en ny vändning, och jag gillar verkligen hur sagan ger ledtrådar om verkligheten. För att verkligen förstå vad jag svamlar om borde ni läsa detta, http://boooklovin.blogspot.se/2013/08/sagoberattaren.html --En helt klockren recension av boken (precis det jag inte lyckades med), och jag håller med om precis vartenda ord. Dock ska jag ändå försöka mig på att knåpa ihop något eget.
Jag hade höga förväntningar på Sagoberättaren från start, även om jag knappt visste ett dugg om själva handlingen. Först störde jag mig dock så väldigt på språket att jag trodde att jag skulle bli besviken, men mina första föraningar var rätt. Boken var verkligen riktigt bra och skickligt skriven. Abel, som även är den karaktär jag gillar bäst, är ett stort mysterium hela han, och likväl som Anna är det enda man vill att få veta mer om honom. I början av boken var jag konstogt nog lite tveksam till sagan i boken, men när man började ana hur den hängde ihop med den riktiga handlingen var just den nära på det bästa.
Boken har på många sätt beskrivits som en kärleksaga, men låt dig inte avskräckas av det. Precis som Frida skrev har den ett sånt djup att det blir så himla mycket mer. Känslan från start är att det inte slutar lyckligt, det kan jag inte vara ensam om att tycka, men jag tror inte att boken hade varit lika bra om det inte hade varit så. Att läsa Sagoberättaren är ett av de bästa beslut jag tagit (i bokväg), och ni borde absolut göra samma sak! Sagoberättaren av Antonia Michaelis är en bok man, på många sätt, sent ska glömma...
+ Kul att för en gångs skull läsa en bok som varken är amerikansk eller svensk
Tyckte också att det var otroligt svårt att få ihop en recension eftersom jag hade så mycket känslor och tankar och orden räckte liksom inte till. Alltid svårast att skriva recensioner om böcker som man älskar av någon anledning. Därför är det extra roligt att du gillade min recension! :D
Tycker om din också, inte alls svamlig! :)