bokhyllan.blo.gg

Game of Thrones, älskat av 97 % av Sveriges befolkning, HATAT av 2 % och helt okänd för sisådär kanske 0,00001 %. Och ja, självklart tillhör också jag den där gruppen som älskar. Intrigerna, världen, karaktärerna, miljöerna, allt, det är egentligen svårare att inte älska. Den korrupta värld man lyckats bygga upp, där ingen är varken helt ond eller helt god. Serien är känd för att alla goda dör, och jag håller helt och hållet med efter att sett så många av mina favoriter mördas, på så många olika vis. Men det bästa är ändå hur det egentligen inte finns en ond kraft som segrar, utan hur hela samhäller bara är fel. Vem är det egentligen man ska ta bort för att få det där lyckliga slutet alla drömmer om? Jag vet inte, och inte ni heller.

 

(Sen finns ju vissa som är galna/hemska/onda in i benmärgen och på riktigt...)

 

Sedan jag började läsa nördböcker om världen har mitt fangirlande tagits till en ännu högre nivå. Varje måndag när ett nytt avsnitt kommer, blir allt i livet bara så fenomenalt mycket bättre. Jag älskar Game of Thrones, det gör jag verkligen, men ibland förstår inte ens jag mig på serien... Det jag älskar är inte att se människor mördade, blodiga och våldtagna. Det jag älskar är det andra, hur Westeros är uppbyggt och spelet mellan alla skickligt utmejslade människor som bor där. Att se ett oskyldigt barn brännas till döds ger mig bara ont i magen, och jag skulle älska serien exakt lika mycket utan de bitarna. För allt sådant är egentligen bara grymt, och som den känsliga människa jag är vet jag inte om jag orkar se mer död under resten av avsnitten i mitt liv. Än så länge tar allt det bra över allt det hemska, men tänk den dagen det inte längre gör det (för mig)? Ska jag behöva undvika en av de saker jag älskar supermycket, något som gör mig så glad, bara för att det inte längre kan göra mig, just glad? Det borde finnas ett enklare sätt.