bokhyllan.blo.gg

Läste ut Coraline igår. Och ÅH så kusligt härligt läskig den var. Helt på allvar och utan överdrift kan Coraline vara den läskigaste boken jag har läst. Det är en barnbok, men så finurligt skckligt skriven. Fast språket är barnsligt med humor, och Coraline är ett typiskt nyfiket fint barn, går kalla kårar längs min rygg. Det läskiga finns duktigt maskerat bakom det roliga, bakom humorn i det fina språket. (Att dockor är bland det läskigaste jag vet kan vara en bidragande faktor till hela den kusliga härligheten, kusligheten.)

 

Kunde inte sluta läsa förrän allt på sista sidan var slut igår kväll. Var tvungen att försäkra mig om att både "the other mother" och hennes ofantligt obehagliga hand var besegrade för att kunna somna utan mardrömmar. Tänkte först inte ge Coraline av Neil Gaiman någon stjärna i min läsdagbok, men kom på att det förtjänar den. Stjärnor går till böcker som får mig att känna - och var det något Coraline gjorde var det att få mig att känna. Jag var livrädd - och kan uppenbarligen inte sluta tänka på boken. Alla recensenterna på första sidan fick till det väldigt bra, här är mina bästa:

 

"Neil Gaiman's weird and hunting Coraline... a masterly treatment of a common

childhood - and adulthood - nightmare"

"I was looking forward to Coraline, and I wasn't disappointed. In fact, I was enthralled. This is a marvellously strange and scary book" 

 

"/.../ This is a /.../ fairytale."