Att läsa en klassiker

Klassiker - böcker som aldrig dör. Böcker som vi, 200 år senare, fortfarande läser och påverkas av. Den senaste tiden har jag försökt ta tag i mitt klassiker-läsande lite. Allt började med att jag skrev en utredande text i skolan, om hur Tristan och Isolde speglar Medeltiden och dess litteratur. För det är faktiskt så, böcker har i alla tider kunna spegla den tid de skrivs i. Att dystopier varit så populärt de senaste åren hänger i allra högsta grad ihop med att världen har verkat lite svår på sistone med alla klimatproblem och konflikter. Att Tristan och Isolde handlar om en riddare som ska vara ädel hänger på alla sätt samman med att det bara var den medeltida adeln som hade tid att läsa och råd att skriva. Just det är vad som fascinerar mig med klassikerläsning, man kan alltid se någonting nytt. Genom böcker tar jag del av helt andra människors liv, och genom klassikerna också andra tider.
 
Jag gillar klassiker, då var den saken ur världen. Ändå är de tyngre att läsa än andra böcker, det måste jag erkänna. Fast jag lite skäms över det tar en klassiker tid för mig, och jag räknar sidorna tills den är slut. Språket är ofta äldre och intrigen ofta mindre relaterbar. Jag njuter inte fullt ut av att läsa så gamla verk, men ändå gillar jag dem. Hur hänger det ihop? Svaret är egentligen enkelt. Det jag gillar är inte att läsa klassiker, utan att ha läst dem. Det är inte förrän efteråt jag kan börja analysera och förstå verkat jag läst. Det är inte förrän då jag kan förstå tiden eller hur bra skriven boken är. Låter det svårt att förstå? Jag hoppas inte det. 
 
Nu senast läser jag Selma Lagerlöfs En herrgårssägen. Jag älskar inte boken, men att äntligen läst någonting av Lagerlöf känns BRA. Hon är en så pass känd och framgångsrik svensk författare att jag blir imponerad, men inte förrän boken är slut. På samma sätt som jag älskar Mr Darcy, hjärtekrossas av historien i Wuthering Hights, blir ledsen över de svartas diskriminering i Dödssynden och imponeras av Phileas Foggs äventyrligheter i Jorden runt på 80 dagar. Fast, som sagt - inte förrän boken är slut. Böckerna lär mig om andra tider, böcker har alltid kunnat spegla sin värld. Jag gillar inte att läsa klassiker. Jag gillar att ha läst dem.
 
Är det någon annan som känner igen sig i det jag skriver? 
 
 

Kommentera här: