Berättelsen om kungadråparen
Det finns fantasy
och så finns det fantasy.
Som jag flera gånger har förklarat det, äLsKaDe jag fantasy när jag gick på mellanstadiet. Jag slukade allt, tills jag hittade alla andra genrer, och tills jag, nu, hittade tillbaka till fantasyn igen. Plötsligt är det enda jag vill att läsa fantasy. Det som jag, och fullt troligt, med mig, många andra, älskar med genren är den magiska och sagolika stämningen. När vår egen värld känns tråkig och tragisk, finns fortfarande så många andra världar att utforska, och de väntar på oss mellan pärmarna. Ändå finns det några saker som gör fantasyvärldarna himlastormande. Många böcker är bra, men för att jag ska sluka boken och känna allt krävs någonting mer. Jag gillar fantasyböcker där världarna är så omsorgsfullt utmejslade, att ingenting saknas. Där finns traditioner, kulturer, religioner, historier, städer, landsbyggder, vanliga människor och magi. Ett annat guldkorn som, för mig, ger fantasyboken det lilla extra är när berättelsen berättar berättelser. Jag älskar när intrigen stundtals bryts av av en saga, och sagan lär oss att förstå världen ännu mer. Jag älskar när det inte behöver gå fort. Att boken är riktigt tjock med rikligt med detaljer gör allt till så mycket mer, och jag vill bara stanna i världen för alltid. Slutligen älskar jag vänskap, kärlek, svek och mod. Karaktärernas utveckling och spel mellan varandra kan göra vilken bok som helst magisk, med magi eller utan.
Vid det här laget funderar kanske någon över hur min rubrik kommer in: Berättelsen om kungadråparen. Det ska jag nu berätta för er, för trilogin om kungadråparen är nämligen just den bok jag har beskrivit. Vindens namn och En vis mans fruktan är båda böcker som har allt det här. Historierna om Kvothe är nervkittlande, trollbindande och episka - och jag fullkomligt älskar det. Det här är en av de bästa fantasyserier jag läst. Allt är så genomarbetat och genomskrivet att ingenting blir för fel eller för perfekt. Har du inte hört talas om böckerna är det bara att googla, eller helt enkelt låna, köpa eller leta efter dem direkt. Berättelsen om kungadråparen gör dig inte besviken. Den gjorde inte mig besviken.
Patrick Rothfuss har, vad jag vet, skrivit på den avslutande boken i hela fem år. Och ingen, verkligen ingen, vet när den äntligen ska bli klar. Rothfuss har fått ännu en som väntar. Den boken kommer bli ePiSk, och jag tänker stå först i kön.
