Det här med böcker man älskar
En av de bästa böcker jag läste för nu två år sedan, år 2015, var Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz. För några veckor sedan läste jag att det kommer en uppföljare, och fast att jag borde ha blivit jätteglad (även om jag självklart ändå längtar på något vis) vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Eller jo, det vet jag nog. Jag är livrädd för att There will be other summers inte kommer vara lika bra.
Visst är det så med böcker man verkligen älskar? Jag är helt säker på att det i alla fall är så för mig. När man inte från början är inställd på en uppföljare, och så kommer det en ändå och den har så mycket att leva upp till, och riskerar att förstöra så mycket. Lite så var det när jag först fick veta att Fantastic beasts and where to find them skulle bli film, för jag visste att få saker kan bli lika bra som Harry Potter och ville inte få Harry Potter förstörd. Nu i år, när filmen äntligen kom, blev jag tyvärr också besviken, för magin från Harry Potter fanns inte riktigt där. I åratal har det sagts att det ska göras film av On the Jellicoe Road och jag är ärligt talat livrädd för det, för Jellicoe Road är fortfarande, sex år senare, en av de bästa böcker jag har läst. Jag hoppas i smyg att det aldrig blir av.
Så åter till There will be other summers av Benjamin Alire Sáenz. För det kanske faktiskt kommer bli en jättrebra ny berättelse om Dante och Ari, och det är mycket möjligt (vilket jag verkligen hoppas) att mina farhågor är helt obefogade. Jag hoppas på ännu en bok att älska. Det gör väl säkert ni också, men håll med om att man blir lite orolig och rädd.
Visst är det väl så med böcker man älskar. Världar man verkligen verkligen bryr sig om.