Top Ten ALL TIME Favorite Fantasy Series

Det finns fantasy
 
och så finns det fantasy.
 
Kanske är jag skadad av gymnasiearbetsrapporter, men vi börjar med en bakgrund. När jag var yngre läste jag bara fantasy och fantasy bara. Nu idag läser jag mer blanade genrer, men just det senaste året har jag verkligen börjat förstå det magiska med fantasyn igen. Fantasy kan vara bra på så många olika nivåer, och det hade jag tänkt visa idag. Det här är en lista jag har tänkt sammanställa ett tag. Vissa böcker är från när jag var yngre, medan andra är serier jag har läst mer nyligen. Ni anar inte hur svårt det var att välja, för episk och himlastormande fantasy är bland det bästa som finns. Här är min lista, nr 10 listans första serie jag läste och nr 1 den senaste:
 
10. Landet innanför av Maud Mangold. Mamma läste Glaspärleresan, och resten av serien, högt för mig och min syster, när jag gick på dagis. Vi kan väl säga att det var där allt började. Sedan var jag fast i fantasyn.
 
 
9. Harry Potter av J.K. Rowling. Den här serien började jag läsa när jag bara var sju år gammal. Böckerna är en sådan stor del av världen och mig, och så himla fint välskrivna och bra. Jag tror att vi alla är överens. Harry Potter är magisk.
 
Bildresultat för harry potter alla böcker
 
8. Vargbröder av Michelle Paver. Det här är en serie som har en så himla stor del i min uppväxt. Jag läste första boken när jag var runt sju, och fortsatte sedan läsa allteftersom varje bok kom ut, till att jag var kanske tolv. Av alla böcker som finns i hela världen är det här utan tvekan den serien jag har läst flest gånger (utan överdrift över 11). Vargbröder var det som fick mig att komma in i fantasyn på riktigt och böckerna var - och är - så himla himla bra.
 
 
7. Arvtagaren av Christopher Paolini. Eragon-serien slukade jag under mellanstadiet. Världen i böckerna är så fantastisk och episk och enorm. Jag älskade drakarna och karaktärerna och magin, och läste sista boken samma dag som den kom ut på svenska. Minns när jag fyllde 15 och hade panik över att jag då var lika gammal som Paolini när han skrev Eragon, utan att ha åstadkommit ett dugg.
 
Bildresultat för arvtagaren alla böcker
 
6. De Utvalda av Kristin Cashore. Det här är ännu en serie som jag läste medan böckerna fortfarande kom ut, och väntade spänt på nästa och nästa del. Nu hade jag nog precis börjat högstadiet, och den här fantasy-serien var bra på ett annat sätt än de tidigare. Ännu en gång en så fantastiskt episk värld, men plötsligt fanns där någonting mer än det.
 
Bildresultat för de utvalda alla böcker
 
5. Engelsforstrilogin av Sara B Elfgren och Mats Strandberg. Den här serien är egentligen de enda svenska böckerna jag riktigt älskar. När jag läste Cirkeln, Eld och Nykeln öppnades en ny bokvärld för mig. Plötsligt förstod jag att det går att åka på signeringar och författarträffar i Stockholm - och det gjorde jag flitigt i åttan och nian. Så flitigt att jag till och med var statist i Cirkeln-filmen.
 
Bildresultat för engelsforstrilogin alla böcker
 
4. Önskemånglarens dotter av Laini Taylor. Det här är så bra. Så himla himla bra. Fantasy i vår värld möter en skickligt utmejslad värld med historia, folk, politik och magi. Så Himla Bra.
Bildresultat för önskemånglarens dotter alla böcker
3. Magikerna av Lev Grossman. Den här serien visade mig fantasyns mörkare sida, och jag hade aldrig kunnat ana hur mycket jag skulle gilla det. Allt är inte bara magiskt och perfekt, utan ibland magiskt, otillräckligt och svårt.
 
 
2. Sagan om is och eld av George R.R. Martin. Det hela började med att jag älskade TV-serien. Ännu en mörkare fantasyserie, men O så fantastisk.
 
Bildresultat för sagan om is och eld alla böcker
 
1. Berättelsen om kungadråparen av Patrick Rothfuss. Episk, helt enkelt. Episk.
 
Bildresultat för berättelsen om kungadråparen

Top Ten Books I've Read in 2016

Förra veckans lista skulle vara en lista över de bästa böckerna som blivit utgivna i år. När jag, förra veckan, satte mig ner för att skriva den listan slog det mig, förbluffande nog, att: "Nästan inga av de böcker jag har läst är nyutgivna." Klok som jag var bestämde jag mig för att vänta med min lista en vecka till. Veckans Top Ten Tuesday (av The Brook and the Bookish osv, jag tror att alla vet vad det är) är nämligen en FREEBIE WEEK och jag kan välja att lista precis vad i världen jag vill. Eftersom jag ändå ska eller vill eller bör, göra en lista över årets bästa böcker, väljer jag det temat nu! Det här är de bästa böckerna jag har läst under 2016:s första halva, och jag skriver med, kort, varför jag har gillat dem.
 
Den här veckan gäller till och med listans nummer. Nummer 10 var minst bra och nummer ett var mest bra.
 
 
10. Just Kids av Patti Smith. För att jag inte gillade boken så mycket och var för oinsatt i alla namn för att riktigt förstå, men för att jag ville gilla den så mycket att jag tar med den på listan för att låtsas att jag gjorde det. Gillade boken alltså.
 
9. Livets skafferi av Alexander McCall Smith. Det var flera år sedan jag läste ur den här serien sist, men fortfarande tycker jag att den är lika mysig. Mysigt kan vara jättehärligt även om det inte blir jättedjupt - och oj vad gärna jag vill upptäcka Botswana på riktigt.
 
8. Färgen på drömmar av Ruta Sepetys. Jag gillade Strimmor av hopp himlastormande mycket när jag läste den på högstadiet. Även om den här boken, fortfarande skriven av Sepetys, inte var lika bra förtjänar den en plats. Jag gillar hur hon skriver och förmedlar rätt tid och rätt händelser, och rätt orättvisor i världen.
 
Just kids   Livets skafferi   Färgen på drömmar
 
7. Ställ ut en väktare av Harper Lee. Det är ganska samma med den här boken, som med ovanstående bok på min lista. Dödssynden var en bok som berörde mycket, och även när Ställ ut en väktare inte var lika bra, gillar jag allt det som finns i Harper Lees berättande. Mycket.
 
6. Kungarnas krig av George R.R. Martin. Jag ÄLskAR Sagan om is och eld något otroligt. Den här boken var, trist nog, inte bäst i serien, mestadels för att den mycket handlar om krig och krig är tråkigt att läsa om.
 
5. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Vi pratar alldeles för lite om hur illa våra svenska minoriteter har behandlats - i Sverige. Ofta handlar det om Tysklands judar och Amerikas Indianer, och alldeles för sällan om den hemska behandling som skett här. Den här boken var jättebra, jättegripande och viktig. Åtminstone för mig var den en ögonöppnare för hur det svenska samhället har varit, och ÄR.
 
4. Carry On av Rainbow Rowell. Rainbow Rowell skriver så fint. Jag älskar mysigheten, noggrannheten i alla relationer och all vacker, rapp och rolig dialog.
 
Ställ ut en väktare   Game of thrones - Kungarnas krig   Jag heter inte Miriam   Carry On
 
3. Ankomsten av Shaun Tan. Inte för att den här boken var det bästa jag läst, utan för att det var någonting, för mig, helt nytt. Jag hade aldrig trott att en bok utan ord ändå kunde förmedla en hel berättelse med känslor. Det var riktigt skickligt gjort.
 
2. En vis mans fruktan av Patrick Rothfuss. För att den här var episk.
 
1. Vindens namn av Patrick Rothfuss. Och för att den här var ännu mer *EpiSK*.
 
Ankomsten   En vis mans fruktan. D. 1   Vindens namn. D. 1

Berättelsen om kungadråparen

Det finns fantasy
 
och så finns det fantasy.
 
Som jag flera gånger har förklarat det, äLsKaDe jag fantasy när jag gick på mellanstadiet. Jag slukade allt, tills jag hittade alla andra genrer, och tills jag, nu, hittade tillbaka till fantasyn igen. Plötsligt är det enda jag vill att läsa fantasy. Det som jag, och fullt troligt, med mig, många andra, älskar med genren är den magiska och sagolika stämningen. När vår egen värld känns tråkig och tragisk, finns fortfarande så många andra världar att utforska, och de väntar på oss mellan pärmarna. Ändå finns det några saker som gör fantasyvärldarna himlastormande. Många böcker är bra, men för att jag ska sluka boken och känna allt krävs någonting mer. Jag gillar fantasyböcker där världarna är så omsorgsfullt utmejslade, att ingenting saknas. Där finns traditioner, kulturer, religioner, historier, städer, landsbyggder, vanliga människor och magi. Ett annat guldkorn som, för mig, ger fantasyboken det lilla extra är när berättelsen berättar berättelser. Jag älskar när intrigen stundtals bryts av av en saga, och sagan lär oss att förstå världen ännu mer. Jag älskar när det inte behöver gå fort. Att boken är riktigt tjock med rikligt med detaljer gör allt till så mycket mer, och jag vill bara stanna i världen för alltid. Slutligen älskar jag vänskap, kärlek, svek och mod. Karaktärernas utveckling och spel mellan varandra kan göra vilken bok som helst magisk, med magi eller utan.
 
Vid det här laget funderar kanske någon över hur min rubrik kommer in: Berättelsen om kungadråparen. Det ska jag nu berätta för er, för trilogin om kungadråparen är nämligen just den bok jag har beskrivit. Vindens namn och En vis mans fruktan är båda böcker som har allt det här. Historierna om Kvothe är nervkittlande, trollbindande och episka - och jag fullkomligt älskar det. Det här är en av de bästa fantasyserier jag läst. Allt är så genomarbetat och genomskrivet att ingenting blir för fel eller för perfekt. Har du inte hört talas om böckerna är det bara att googla, eller helt enkelt låna, köpa eller leta efter dem direkt. Berättelsen om kungadråparen gör dig inte besviken. Den gjorde inte mig besviken.
 
Patrick Rothfuss har, vad jag vet, skrivit på den avslutande boken i hela fem år. Och ingen, verkligen ingen, vet när den äntligen ska bli klar. Rothfuss har fått ännu en som väntar. Den boken kommer bli ePiSk, och jag tänker stå först i kön.