Bokåret 2015

Vad ska man säga? Ännu ett år som gått och 52 lästa böcker. 2015 började som ett år då jag läste dundermycket och dunderbra. Fortsatte med en bra bokmässa då jag köpte väldigt mycket och väldigt bra. November och december bjöd på mindre läsning - men O så peppad jag känner mig inför 2016 års bokår i vilket fall. 2015 var året då jag insåg att jag tar mig igenom vad som helst på engelska (inte bara lättlästa böcker om människor som blir kära). Det var ett år då jag började älska mörkare böcker och inte bara allt det där jättebra som jag älskat länge. Årets sista inlägg blir en resumé. En listliknande text över årets - 2015 - största, bästa och mest himlastormande läsupplevelser:
 
I januari avslutade jag äntligen Beautiful Creatures-serien. Efter två halvbra mittendelar älskade jag slutet och hur allt äntligen kom tillbaka och föll på plats. Beautiful Redemption och ett bra avsked av Ethan och hans, på många sätt, sorgliga värld.
 
I februari lärde jag känna den bok som nog imponerade och påverkade mig mest under hela året. Titeln var Den hemliga historien, och den var mörk, klurig och innehöll allt jag gillar. Kändes som ett steg till en mer "vuxen" (som att jag skulle vara vuxen) värld av böcker som verkligen är riktigt bra, men på något vis också tyngre. 
 
   
 
I mars läste jag Coraline (som skrämde vettet ur mig). Trots att jag inte blir klok på om Gaiman skriver för barn eller vuxna är hans böcker någonting speciellt som får hela mig att rysa. I vårsolen i kyla slukade jag därefter Livets outgrundliga mysterier som var riktigt riktigt bra och exakt så fin som det kan bli.
 
   
 
April bjöd på många böcker där ingen riktigt stod ut förrän i maj. Jag läste Hon går genom tavlan, ut ur bilden och boken påverkade mig enormt. Jag grät för första gången inte bara för karaktärerna och insåg hur mycket mer än det jag tidigare sett som faktiskt finns i böcker. Maj gav mig också kloka tankar i mer munter text genom E. Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
 
  
 
Sommaren kom och startades igång ordenligt med mer lite tyngre läsning. Den jättebra boken Kampen om järntronen i sommarsol på skolavslutningsdag var en av flera. (För trogna läsare var det ungefär nu jag kunde bästämma mig om Sarah Dessen: Inte så bra, men lättläst). 
 
I juli började jag den bästa fantasyserie jag läst sedan för många år sedan när jag läste De Utvalda. Önskemånglarens dotter av Laini Taylor var böckerna, som också hunnit avslutas i år. Allt så himla skickligt skapat, berättat, uttänkt och ihoppusslat på slutet och jag lyckades till och med träffa Taylor själv på mässan. Läste och imponerades också äntligen över Dödssynden (nu kommer jag för en gångs skull veta vad som snackas om i all High School-litteratur och alla High School-filmer). Under augusti tragglade jag mig endast igenom mastodontklassikern (i alla fall i mina ögon) Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne.
 
   
 
September innehöll också den många bra bokupplevelser. För att ta det lite snabbt läste jag Som stjärnor i natten som var fin fin fin, The last Kings of Sark som var lättläst men tänkvärd och - den superhimlastormande Magikerna av Lev Grossman. Påminde om Den hemliga historien och var precis i den genre jag började uppskatta just under det gångna året. Riktigt riktigt rå och fantastisk.
 
    
 
Den bästa boken jag läste under resterande höst var Michaelis Nashville eller vargleken. Jag gillade det hemska där allt gulligull tas bort, och boken var precis så fin och bra som jag ville. Lite sämre än Sagoberättaren, men samtidigt kanske ännu mer berörande. Efter det tappade jag mitt flyt och läste, men inte så mycket och inte så himlastormande. Bokåret var därmed slut. 
 
 
Under 2016 vill jag lästa 60 böcker som i gamla tider. Jag vill slösurfa mindre och läsa mer. Jag vill läsa böcker av kvalité som berör och inte bara mesiga Dessen-böcker för att det är enklast. Jag vill börja skriva. Och jag vill verkligen försöka satsa på bloggen igen. Skriva kanske två inlägg i veckan och delge mina tankar till de som läser. Jag hoppas VERKLIGEN att det nya året är ett bra år. Jag hoppas att det är bra för mig, och jag hoppas att det är bra för dig.

Månadsrapport: Oktober 2013

Lästa böcker:
Svindlande höjder av Emily Brontë
Beautiful Creatures -Svåra val, magiska hemligheter av Margaret Stohl och Kami Garcia
Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer
Antal böcker: 3
Sidor: 1507
Omläsningar: 0
Tegelstenar (över 500 sidor): 2
Påbörjade serier: 0
Avslutade serier: 1
 
Trots att jag bara läst tre böcker i oktober har jag läst nästan lika många sidor som förra månaden, och är därmed nöjd. Oktober har faktiskt varit en bra bokmånad. Jag har tagit mig an en klassiker, Svindlande höjder, och det är något jag planerat att göra länge. Dessutom har jag avslutat Twilight-serien (tusen år senare än ni andra, men ändå...) vilket känns bra. Dock har jag varit lite slarvig med recensionerna, men jag lovar att bättra mig. Månadens bästa bok var, mot förmodan, Svindlande höjder. Både Så länge vi båda andas och Beautiful Darkness gjorde mig ganska besviken... I november ska jag försöka beta av så många hyllvärmare som möjligt, för att kuna önska mig många nykomlingar till jul. Dessutom kommer ÄNTLIGEN Nyckeln ut, och Catching Fire har biopremiär. Kan det bli mycket bättre?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Recension: Beautiful Creatures - bok två

Beautiful Creatures Bok 2, Svåra val, magiska hemligheterTitel: Beautiful Creatures - Svåra val, magiska hemligheter
Författare: Margaret Stohl och Kami Garcia
Antal sidor: 512
Utgiven år: 2013
Förlag: Semic
Språk: Svenska
Orginalspråk: Engelska
Orginaltitel: Beautiful Darkness
Serie: Beautiful Creatures
Första meningen: Jag brukade tycka att vår stad, begravd i en avkrok av South Carolina och fastklibbad i Santee River-dalens lerjord, låg mitt ute i ingenstans.
 
En förbannelse, ett val, två öden. Sedan Ethan mötte den mystiska tjejen Lena med det mörka håret och de gröna ögonen, har ingenting varit sig likt. Mellan Ethan och Lena slår det gnistor, men plötsligt drar sig Lena mer och mer undan. Efter förlusten av den hon älskat mest känner hon en enorm skuld, och beter sig som en ren främling i Ethans ögon. Samtidigt närmar sig Lenas sjuttonde och tagande måne med stormfart. Lena är, i sin sorg, redan säker på vem hon måste bli, men Ethan vet att hon inte alls måste vara den hon tror. Frågan är bara om hon ska förstå det i tid...
 
Innan jag börjar skriva på en ny recension brukar jag oftast kolla upp vad andra, tidigare har skrivit om samma bok, mestadels för att få inspiration till vad jag kan skriva. Idag var inget undantag, däremot blev jag väldigt förvånad över hur mina tankar skiljer sig från andras. Ni (okej, i alla fall de flesta) verkar tycka den här boken var mycket bättre än ettan. Själv blev jag besviken. Väldigt besviken till och med... Vad kan då det bero på? Tror ni inte jag frågat mig det tusen gånger redan, men den enda vettiga förklaringen jag kan komma på är att det är mig det var fel på. Samtidigt kan jag inte säga att jag verkligen tror på det. Jag har inte haft någon lässvacka den här månaden, och alla andra böcker jag läst i oktober har varit precis så bra som de förtjänar. När jag läste i Beautiful Creatures kom jag aldrig riktigt in i boken, och det tog nästan två veckor innan jag var igenom.
 
Handlingen är väl bra och händelserik, egentligen. Jag gillar fortfarande att läsa om Ethan och Lena, även om jag gillade det mycket mer i fabruarias (senaste februarin? februari..as?). Mycket mer händer nu än i första delen, och karaktärerna utvecklas till djupare människor. Lena som förändras totalt, Ridley som man mer och mer börjar förstå sig på, Ethan som upptäcker sitt sammanhang med besvärjarvärlden och Liv. En ny karaktärer som jag personligen tycker mycket om. Vissa studer tyckte jag det var lite svårt att hänga med i alla olika karaktärer och besvärjar-tanter. Flera gånger var jag tvungen att bläddra tillbaka några blad för att se vem Thelma nu var och vad Lenas mormor egentligen hette. Det kan absolut vara en faktor till att jag inte blev helt såld på boken, jag hade glömt bort för mycket grundläggande man redan borde veta från bok ett. Fortfarande, Beautiful Creatures, bok två, borde ha varit riktigt bra och spännande. Så varför var det inte så??? 
 
Beautiful Creatures, bok två, var en bättre och bättre bok ju mer jag tänker på det. Om ni frågar nästa vecka kanske jag till och med påstår att den var kanonbra. Betyget blir 7/10. Fast jag behöver väl inte ens nämna vad jag tycker om den svenska titeln...