Lär känna min(a) bokhylla

Är det bara jag som älskar att se hur folk har det i sin bokhylla? Hur olika människor sorterar sina böcker efter färg, serier, genre, författare eller vad man nu hittar på, vilka böcker någon läser, hur själva bokhyllan ser ut, vilka andra saker än böcker som går att hitta där och hur många av böckerna man själv också läst. Att spionera i andras hyllor säger så himla mycket - det kan inte bara vara jag som tycker så! Och eftersom jag utgår ifrån att alla bokälskare har samma intressen som jag har (vem vet, det kanske stämmer?) tänkte jag idag att ni skulle få hälsa på och se hur jag har det i min hylla. Eller borde jag kanske skriva hyllor, för trots allt har det hunnit bli mer än en under de 17 år jag levt... 
 
Hylla ett, den första hyllan jag startade med. Idag tycker jag själva hyllan är apful, så där hamnar (med några undantag) mest böcker jag inte känner så mycket för. Klassiker jag inte hunnit läsa, böcker jag idag är för gammal för och rec-ex jag inte gillar sådär särkilt. Anslagstavlan jag har över är i alla fall fin.
 
             
 
Nästa hylla är den senast inflyttade i mitt rum, och också den finaste. Här finns allt från fina böcker till fina saker och böcker som inte får plats någon annanstans.
 
  
 
Och de två sista hyllorna. Högst upp bor riktigt feta fantasy-serier för det mesta, och på den nedre hyllan ska man gärna vara riktigt fin himlastormande och bra för att få flytta in. En del fuskisar finns nog där trots att de inte passar under kriterierna, men vad gör man? 
 
              
 
Visst vore det kul om ni som läser också ville göra ett sånt här inlägg? BARA för att jag ska få se hur ni har det hos er. Har du en blogg kan väl också du visa dina bokhyllor och skicka vidare så blir det kanske en grej av det till slut? Inga måsten - men som sagt: Det vore kul för mig att se. Ha det supergott så ses vi!

Böcker som är mysiga ändå

Det finns böcker när mycket händer, och det finns böcker där mindre händer. Två (eller tre) böcker som mest inte består av action, krig, blod eller annat magontande är Maria Turtschaninoffs "Maresi", "Arra" och "Anaché". Vet ni? JAG ÄLSKAR DET. Jag har läst Maresi och Arra, och båda målar upp världar man bara kan vara i, där man skulle kunna stanna i år utan att få nog. Man bryr sig inte om ifall intrigen går sakta framår när man har helt fullt upp med att läsa känna alla traditioner, blommor och stånd. Huvudpersonerna är starka och kloka flickor och kvinnor som klarar sig lika bra utan män. 
 
Många av böckerna vi skriver om på våra bloggar är redan väldigt kända och hajpade, men jag själv har knappt sett ett ord om just Maria Turschaninoff. Därför, och bara därför, vill jag visa hennes böcker för er som inte läst dem. De är inte vad man vill läsa när man känner för något riktigt himlastormande, men när man vill ha det lite mysigt, när man har mycket lästid eller man vill koppla av med något enkelt DÅ. Då passar Arra eller Maresi perfekt, som handen i handsken eller lite liite bättre. 
 
             

Du är aldrig ensam

En gång skrev jag ett inlägg där jag inte kunde bestämma mig om Sarah Dessen (om hon är urk. eller jippii!) men vet du vad? Nu vet jag. Äntligen har jag tagit tag i det och faktiskt läst ganska mycket av hennes böcker, alla som finns på svenska och Someone like you på engelska. Sarah Dessen är efter allt ändå inte min grej, my piece of cake, den saknade pusselbiten i mitt läsliv eller en av mina själsfränder. Jag tycker inte att hennes böcker är så särkilt underbara eller bra (men det hindrar mig inte från att sluta läsa den) (kanske finns väl något litet som mitt undermedvetna gillar) men HÄRLIGT att äntligen veta tycker jag. 
Det jag då sagt att jag inte gillat är att hennes böcker alltid går efter samma mönster. Det handlar i nio fall av tio om den där duktiga flickan som träffar en kille och börjar leva livet, men just så är det faktiskt inte i Du är aldrig ensam. Medvetet eller omedvetet har Dessen istället skrivit precis tvärt om, bara för att undvika samma fälla. Tråkigt är mest att det ändå gör historien lika händelselös - istället förstår man att den typiskt inte-duktiga tjejen träffar en kille och blir duktig. Boken känns ganska tråkig, men jag vill inte bara totalsåga den. Vissa bitar är säkert mysiga, fina och kloka, bara att helheten känns lite ... beige.
 
Känner du nu: "Å Sarah Dessen vill jag läsa!" tror jag inte det här är den Dessen-bok man absolutast ska läsa. Ska man satsa på en skulle jag läsa Mycket mer än så ("Along for the ride") för den var bäst (tycker jag alltså) och gulast. Den är en mysig somrig och delvis fin bok, så alldeles usel som författare är faktiskt inte denna Sarah. Jag råkar veta att MÅNGA av er gillar henne, bara inte jag...