Du är aldrig ensam
En gång skrev jag ett inlägg där jag inte kunde bestämma mig om Sarah Dessen (om hon är urk. eller jippii!) men vet du vad? Nu vet jag. Äntligen har jag tagit tag i det och faktiskt läst ganska mycket av hennes böcker, alla som finns på svenska och Someone like you på engelska. Sarah Dessen är efter allt ändå inte min grej, my piece of cake, den saknade pusselbiten i mitt läsliv eller en av mina själsfränder. Jag tycker inte att hennes böcker är så särkilt underbara eller bra (men det hindrar mig inte från att sluta läsa den) (kanske finns väl något litet som mitt undermedvetna gillar) men HÄRLIGT att äntligen veta tycker jag.
Det jag då sagt att jag inte gillat är att hennes böcker alltid går efter samma mönster. Det handlar i nio fall av tio om den där duktiga flickan som träffar en kille och börjar leva livet, men just så är det faktiskt inte i Du är aldrig ensam. Medvetet eller omedvetet har Dessen istället skrivit precis tvärt om, bara för att undvika samma fälla. Tråkigt är mest att det ändå gör historien lika händelselös - istället förstår man att den typiskt inte-duktiga tjejen träffar en kille och blir duktig. Boken känns ganska tråkig, men jag vill inte bara totalsåga den. Vissa bitar är säkert mysiga, fina och kloka, bara att helheten känns lite ... beige.
Känner du nu: "Å Sarah Dessen vill jag läsa!" tror jag inte det här är den Dessen-bok man absolutast ska läsa. Ska man satsa på en skulle jag läsa Mycket mer än så ("Along for the ride") för den var bäst (tycker jag alltså) och gulast. Den är en mysig somrig och delvis fin bok, så alldeles usel som författare är faktiskt inte denna Sarah. Jag råkar veta att MÅNGA av er gillar henne, bara inte jag...